Det sa inte klick precis...

”Vi gick på nån restaurang och jag har inte en aning om vad vi åt eller vad vi sa. Jo, en sak. När jag ville betala för oss båda sa hon: ”Ja tack. För jag fyller trettiofem år idag. Och det får bli min present.” Då begrep jag två saker på en gång. Hon räknade inte med fler presenter. Och jag var kär i henne. Det sa inte klick precis. Det kändes mera som när jag råkade luta mej mot elstängslet.”
Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0