då är jag så otroligt glad att jag har mina nära å kära, inte nödvändigtvis familjen,
utan vänner och människor jag tycker om ♥ och mina kisselimissar såklart,
dom kan alltid få mig att lyfta på hakan, åtminstonde för en minut.
Djur är underbara, dom lyckas alltid känna av ens sinnesstämmning,
och anpassar sig efter det, helt fantastiskt.
Är jag ledsen så är det alltid någon av mina 3 ♥-gull som kommer och ska "trösta"

Men det finns ett ställe där jag känner att jag kan koppla bort nertyngande
saker och få tänka på annat en stund, och det är i stallet ♥
Tänk att mocka skit kan vara ett så härligt göromål.
Det är så man riktigt längtar efter att få komma dit bara för att få blåsa
ur huvudet ett tag, fylla det med lite annat och koncentrera sig på andra saker.


Ikväll har jag fått reda på att min pappa ligger på sjukhus....igen.
För lite mer än två år sedan fick han åka in akut för vad han själv trodde kunde vara en
hjärtinfarkt, men det visade sig vara något helt annat, bl a svår KOL, och en tumör i ena njuren.
Han fick veta att han ändå haft tur, för hade han inte kommit in just då och dom
upptäckt tumören, så hade han troligtvis inte överlevt nyåret, och det var i juni han åkte in.
Den här gången fick jag veta att han varit i princip sängliggandes i nästan två veckor,
haft ont i en axel och knappt ätit någonting. Kan säga att mina pappa är 1.98 lång och väger
säkert 20 kilo för lite i vanliga fall, nu hade han gått ner ännu mer. Han hade varit till röntgen för
att kolla upp sig, men därifrån blev han skickad akut till sjukhuset och ligger nu på lungavdelningen
pga att dom hittat en förmodad tumör igen, denna gången i ena lungan, så nu ska det förmodligen
tas prover hit och dit och han måste vara kvar över nyår. Så mycket mer än så vet jag inte,
för jag har inte pratat med honom själv, utan det var min mamma som ringde.
Jag själv har inte pratat med pappa sen i juni, när jag var ner på lillesyrrans student.
Och mamma pratar jag knappt heller någonting med, kan räkna antalet gånger på en hand över
detta året tror jag. Samma sak med mina småsystrar. Vet inte riktigt vad som har hänt eller
varför egentligen men man kan säga att jag håller på att tappa kontakten helt med min familj
känns det som. Man kan liksom aldrig föreställa sig hur det kan kännas att förlora hela sin familj
bara sådär rakt av, men tror att jag vet på ett ungefär nu.
Tyvärr börjar jag känna avsky mot min egen mamma pga det sättet hon beter sig på,
hur hon uttrycker sig och är. Jag förstår inte hur man bara kan sluta bry sig om sina barn bara sådär.
För varken hon eller pappa hör av sig till mig längre, som dessutom bor 40 mil ifrån dom,
jag kan verkligen inte förstå, blir bara så otroligt ledsen. Sen hur hon beter sig nu, i denna situation,
jag kan inte skriva det här, jag skulle skämmas alltför mycket över henne, att jag ens är
släkt med henne, men det hon har gjort och sagt nu är vidrigt, så fruktansvärt
vedervärdigt och känslolöst. Men det som upprör mig mest är att hon drar med sig mina
systrar på samma linje, det är som om dom blir hjärntvättade att tycka illa om sin egen pappa.
Helt sjukt! Jag förstår inte vad som har hänt med henne, men jag mår så fruktansvärt illa
av hennes beteende, och jag skämms, usch vad jag skämms, över henne och ÅT henne!!

Det mest normala nu vore väl att ringa pappa och höra hur det är med honom,
men för mig känns det ändå inte självklart eftersom han inte verkar bry sig om mig.
Min pappa är inte guds bästa barn, absolut inte, men han är inte alkoholist, narkoman
eller kriminell eller något sådant liknande. Han kan bara vara ett riktigt jävla praktsvin emellanåt.
Men han är ändå min pappa, hur illa han än kan bete sig så är han ändå min och våran pappa.
Och det skulle ta livet av mig om det nu visar sig vara jätteallvarligt och jag inte ens brytt mig
om att höra hur han mår, låta honom få höra att åtminstonde en av hans närstående bryr sig.
Jag vet bara inte hur jag ska börja, riktigt vad jag ska säga, tycker det är skitjobbigt just nu.
Mamma skulle ringa upp igen så fort hon fick veta något mer, jag hoppas att det blir redan imorgon.
Annars måste jag verkligen samla mig å lyfta luren.


Väldigt skönt är dock att det idag var sista passet på jobbet den här veckan, bara natten kvar,
sen är jag ledig tills på tisdag. Väldigt skönt att slippa gå på jobbet och fundera och vara orolig.


Ska nog försöka sova nu.......
 

Håller tummarna och tänker på dig pappa ♥

Det var ett flitigt använt ord av min lillasyster när hon var liten å det inte gick riktigt sådär som hon ville :)

Igår var jag så taggad å rida efter att tokan fått vila några dagar efter dikesdykningen (mer om det sen) men såklart ska det blåsa som s*tan å då är det ingen mening att ens försöka göra något vettigt. Dundrade på i ridhuset så man trodde hela byggnaden skulle lyfta från marken :(
Ja vi gick ner iaf, i sällskap av Hanna och Isi. Skrittade runt i ca 15-20 min, lite sprättiga pollar men det får man ta, tycker själv att det är obehagligt när det blåser sådär, så dom gjorde det bra och var jätteduktiga. Bättre lycka imorrn kanske, för idag jobbar jag.

Ja iallafall, förra onsdags så red vi ut med Emely, Hanna å deras ponnysar. Gick fin fint, dom skötte sig å var lugna alla 3, hur mysigt som helst i lite nysnö som knarrade under hovarna :)
Tills vi var på väg hem å Hanna frågade om vi skulle galoppera en liten bit, jag tvekade lite till en början då jag inte hade någon "extra broms" på, men innan jag hunnit fundera nå mer hade Tokan tagit beslutet åt mig. Okej tänkte jag för det gick så lugnt å fint.......tills vi kom till den långa uppförsbacken! Då tycken Gurken att det var lämpligt att öka å få busa lite. Bara det att om man kommer i full fräs å samtidigt skuttar åt sidan för att man blir "rädd" för en mörk isfläck på marken så kan det gå som det gick. Hon brukar kunna gira åt sidan för saker, men nu bar det lite för långt, ner i diket (djupt dike) for vi och ut på åkern, gurkan gick omkull å jag fick bada i snön. Kasta mig upp på benen fort för att få tag i hästen å fick se att hon haltade fram :( Skit!!!
När vi väl samlat oss från "chocken", tagit oss över diket igen och var på väg hemåt så syntes det ingenting på henne, utan hon hade bråttom, och ångade på som vanligt. Så jag hoppade upp igen. Sista hundra meterna ifrån stallet brukar jag nästan alltid hoppa av och leda pollen, likaså nu. Men allra sista biten, dvs backen upp till stallet fick jag se att hon haltade igen. F*n!!

Dagen efter åkts jag till stallet med tummarna ihop klämda för att det skulle vara bra igen och att den hältan hon hade bara var tillfällig, jag menar man vet ju själv om man ramlar å slår sig att man kan vara öm i några dagar.
Tog ner henne i ridhuset för att se efter hur hon såg ut och till min besvikelse fick jag se att hon markerade ganska tydligt fram, lillskruttan <3
Så det var bara till att pysslar om henne och låta henne vila några dagar.

I förrgår tog jag och Hanna ner pollarna och släppte dom i ridhuset, å då syntes det ingenting, så det var nog bara en lättare sträckning eller dyl. å det kändes ju väldans skönt :)

Det blev alltså ingen julmorgonsritt i år. Istället tog vi ut dom å knäppte lite fina bilder :)

Nä nu ska jag vila lite, ligger i sängen på jobbet. Bara väntar på att folket här ska vakna, så då kan man lika gärna ta en stödvila under tiden ;)





Mitt älskade <3

Ja blir så less på folk som spelar WF och bara ger upp på en gång för att man lyckas få ett kanonord på rätt plats som ger höga poäng :)

Å även dessa patetiska människor som använder det som en raggningsplats, och när dom inte får nå respons så resign:ar dom, PATETISKT!!


Ibland har man tur, synd bara att fjanten gav upp

dagar kvar till julafton och inte en jäkla gnutta snö ute :(
Kan lika gärna skita i julen i år!
Bara skit inom familjen, så vet inte vart jag ska fira jul eller om jag ens ska fira den över huvudtaget.
Har inte köpt en endaste jäkla julklapp heller, så det måste ja göra också.

Jaja...får hålla tummarna att det hinner bli liiite vitt iallafall!

Idag jobbar jag sista passet den här veckan. Och imorrn är det julbord på st Petri logen, MUMS!! Det ser jag fram emot :)

av irritation och "besvikelse" som uppstår när man bokat tvättstugan kl 7 på morgonen och när man kommit hem från jobbet, laddat för dryga timmar av spring fram och tillbaka...... och inser att tvättmedelssatans &@£}$\*#% är helt slut!!!! KUL!! Eller inte!!
Bara till att boka om till en annan dag när jag har ännu mindre tid till skiten!

Nu går det här jäkla klantarslet och lägger sig en stund!!!
För att förhoppningsvis vakna glad å positiv och bege sig ut till <3 å stallet!

Piffar å fluffar! Ikväll är det glöggmys på byvägen <3

I just love you!!

Tänk så jävla fel man kan ha om människor. Man tror man känner dom och att dom är bra för en, men blir så lurad av sin egen jävla godtrogenhet!

Varför ska jag dras till alla jävla praktarslen för?

Som om jag inte hade nog i mitt huvud just nu med allt. Det fattades bara....