Det var ett flitigt använt ord av min lillasyster när hon var liten å det inte gick riktigt sådär som hon ville :)

Igår var jag så taggad å rida efter att tokan fått vila några dagar efter dikesdykningen (mer om det sen) men såklart ska det blåsa som s*tan å då är det ingen mening att ens försöka göra något vettigt. Dundrade på i ridhuset så man trodde hela byggnaden skulle lyfta från marken :(
Ja vi gick ner iaf, i sällskap av Hanna och Isi. Skrittade runt i ca 15-20 min, lite sprättiga pollar men det får man ta, tycker själv att det är obehagligt när det blåser sådär, så dom gjorde det bra och var jätteduktiga. Bättre lycka imorrn kanske, för idag jobbar jag.

Ja iallafall, förra onsdags så red vi ut med Emely, Hanna å deras ponnysar. Gick fin fint, dom skötte sig å var lugna alla 3, hur mysigt som helst i lite nysnö som knarrade under hovarna :)
Tills vi var på väg hem å Hanna frågade om vi skulle galoppera en liten bit, jag tvekade lite till en början då jag inte hade någon "extra broms" på, men innan jag hunnit fundera nå mer hade Tokan tagit beslutet åt mig. Okej tänkte jag för det gick så lugnt å fint.......tills vi kom till den långa uppförsbacken! Då tycken Gurken att det var lämpligt att öka å få busa lite. Bara det att om man kommer i full fräs å samtidigt skuttar åt sidan för att man blir "rädd" för en mörk isfläck på marken så kan det gå som det gick. Hon brukar kunna gira åt sidan för saker, men nu bar det lite för långt, ner i diket (djupt dike) for vi och ut på åkern, gurkan gick omkull å jag fick bada i snön. Kasta mig upp på benen fort för att få tag i hästen å fick se att hon haltade fram :( Skit!!!
När vi väl samlat oss från "chocken", tagit oss över diket igen och var på väg hemåt så syntes det ingenting på henne, utan hon hade bråttom, och ångade på som vanligt. Så jag hoppade upp igen. Sista hundra meterna ifrån stallet brukar jag nästan alltid hoppa av och leda pollen, likaså nu. Men allra sista biten, dvs backen upp till stallet fick jag se att hon haltade igen. F*n!!

Dagen efter åkts jag till stallet med tummarna ihop klämda för att det skulle vara bra igen och att den hältan hon hade bara var tillfällig, jag menar man vet ju själv om man ramlar å slår sig att man kan vara öm i några dagar.
Tog ner henne i ridhuset för att se efter hur hon såg ut och till min besvikelse fick jag se att hon markerade ganska tydligt fram, lillskruttan <3
Så det var bara till att pysslar om henne och låta henne vila några dagar.

I förrgår tog jag och Hanna ner pollarna och släppte dom i ridhuset, å då syntes det ingenting, så det var nog bara en lättare sträckning eller dyl. å det kändes ju väldans skönt :)

Det blev alltså ingen julmorgonsritt i år. Istället tog vi ut dom å knäppte lite fina bilder :)

Nä nu ska jag vila lite, ligger i sängen på jobbet. Bara väntar på att folket här ska vakna, så då kan man lika gärna ta en stödvila under tiden ;)





Mitt älskade <3