då är jag så otroligt glad att jag har mina nära å kära, inte nödvändigtvis familjen,
utan vänner och människor jag tycker om ♥ och mina kisselimissar såklart,
dom kan alltid få mig att lyfta på hakan, åtminstonde för en minut.
Djur är underbara, dom lyckas alltid känna av ens sinnesstämmning,
och anpassar sig efter det, helt fantastiskt.
Är jag ledsen så är det alltid någon av mina 3 ♥-gull som kommer och ska "trösta"

Men det finns ett ställe där jag känner att jag kan koppla bort nertyngande
saker och få tänka på annat en stund, och det är i stallet ♥
Tänk att mocka skit kan vara ett så härligt göromål.
Det är så man riktigt längtar efter att få komma dit bara för att få blåsa
ur huvudet ett tag, fylla det med lite annat och koncentrera sig på andra saker.


Ikväll har jag fått reda på att min pappa ligger på sjukhus....igen.
För lite mer än två år sedan fick han åka in akut för vad han själv trodde kunde vara en
hjärtinfarkt, men det visade sig vara något helt annat, bl a svår KOL, och en tumör i ena njuren.
Han fick veta att han ändå haft tur, för hade han inte kommit in just då och dom
upptäckt tumören, så hade han troligtvis inte överlevt nyåret, och det var i juni han åkte in.
Den här gången fick jag veta att han varit i princip sängliggandes i nästan två veckor,
haft ont i en axel och knappt ätit någonting. Kan säga att mina pappa är 1.98 lång och väger
säkert 20 kilo för lite i vanliga fall, nu hade han gått ner ännu mer. Han hade varit till röntgen för
att kolla upp sig, men därifrån blev han skickad akut till sjukhuset och ligger nu på lungavdelningen
pga att dom hittat en förmodad tumör igen, denna gången i ena lungan, så nu ska det förmodligen
tas prover hit och dit och han måste vara kvar över nyår. Så mycket mer än så vet jag inte,
för jag har inte pratat med honom själv, utan det var min mamma som ringde.
Jag själv har inte pratat med pappa sen i juni, när jag var ner på lillesyrrans student.
Och mamma pratar jag knappt heller någonting med, kan räkna antalet gånger på en hand över
detta året tror jag. Samma sak med mina småsystrar. Vet inte riktigt vad som har hänt eller
varför egentligen men man kan säga att jag håller på att tappa kontakten helt med min familj
känns det som. Man kan liksom aldrig föreställa sig hur det kan kännas att förlora hela sin familj
bara sådär rakt av, men tror att jag vet på ett ungefär nu.
Tyvärr börjar jag känna avsky mot min egen mamma pga det sättet hon beter sig på,
hur hon uttrycker sig och är. Jag förstår inte hur man bara kan sluta bry sig om sina barn bara sådär.
För varken hon eller pappa hör av sig till mig längre, som dessutom bor 40 mil ifrån dom,
jag kan verkligen inte förstå, blir bara så otroligt ledsen. Sen hur hon beter sig nu, i denna situation,
jag kan inte skriva det här, jag skulle skämmas alltför mycket över henne, att jag ens är
släkt med henne, men det hon har gjort och sagt nu är vidrigt, så fruktansvärt
vedervärdigt och känslolöst. Men det som upprör mig mest är att hon drar med sig mina
systrar på samma linje, det är som om dom blir hjärntvättade att tycka illa om sin egen pappa.
Helt sjukt! Jag förstår inte vad som har hänt med henne, men jag mår så fruktansvärt illa
av hennes beteende, och jag skämms, usch vad jag skämms, över henne och ÅT henne!!

Det mest normala nu vore väl att ringa pappa och höra hur det är med honom,
men för mig känns det ändå inte självklart eftersom han inte verkar bry sig om mig.
Min pappa är inte guds bästa barn, absolut inte, men han är inte alkoholist, narkoman
eller kriminell eller något sådant liknande. Han kan bara vara ett riktigt jävla praktsvin emellanåt.
Men han är ändå min pappa, hur illa han än kan bete sig så är han ändå min och våran pappa.
Och det skulle ta livet av mig om det nu visar sig vara jätteallvarligt och jag inte ens brytt mig
om att höra hur han mår, låta honom få höra att åtminstonde en av hans närstående bryr sig.
Jag vet bara inte hur jag ska börja, riktigt vad jag ska säga, tycker det är skitjobbigt just nu.
Mamma skulle ringa upp igen så fort hon fick veta något mer, jag hoppas att det blir redan imorgon.
Annars måste jag verkligen samla mig å lyfta luren.


Väldigt skönt är dock att det idag var sista passet på jobbet den här veckan, bara natten kvar,
sen är jag ledig tills på tisdag. Väldigt skönt att slippa gå på jobbet och fundera och vara orolig.


Ska nog försöka sova nu.......
 

Håller tummarna och tänker på dig pappa ♥