Tycker inte om att ha outredda saker bakom mig när jag lämnar någonting. Det liksom gror och förföljer mig vart jag än går. Jag är en sån fruktansvärd grubblare, överanalyserande och ännu värre, världsmästare på att ge mig själv skuld och dåligt samvete.

Men att lämna en "dust" ouppklarad med frågetecken och missförstånd, det går bara inte!!

Speciellt inte med en människa som jag ändå tyckt om och trodde mig ha kommit ganska nära, öppnat upp mig för osv.

Hur en, för mig, varm och omtänksam människa helt plötsligt kan tvärvända och bli det totalt motsatta...det kan inte jag förstå, och jag kan inte släppa och gå vidare utan att ha fått en förklaring.

Det enda jag önskar är sanningen, oavsett hur hård den än kan vara, jag kan ta det tio gånger om, men lögner och svek, det fixar jag inte!
Det finns förvisso inga rimliga ursäkter till varför man ska ljuga och gå bakom ryggen på folk, men det finns alltid en förklaring, oavsett om det är en BORTförklaring!

Kommer offra min sömn inatt genom ett samtal som förhoppningsvis kommer kunna ge mig bättre sömn kommande nätter istället, så jag slipper grubbla över det själv, och fundera varför hit och varför dit.

Hur hatiska och avskyvärda känslor som än strömmat igenom mig idag pga att ha fått klantiga och vidriga kommentarer, så vill jag kunna ge människan en chans, både för dennes skull och för min egen!