”Vi gick på nån restaurang och jag har inte en aning om vad vi åt eller vad vi sa. Jo, en sak. När jag ville betala för oss båda sa hon: ”Ja tack. För jag fyller trettiofem år idag. Och det får bli min present.” Då begrep jag två saker på en gång. Hon räknade inte med fler presenter. Och jag var kär i henne. Det sa inte klick precis. Det kändes mera som när jag råkade luta mej mot elstängslet.”